Ämbar
Ämbaret förekommer i glashyttan hela tiden. Jag har vatten i och bär runt det, byter vatten, slänger glaskross och tömmer soporna. Jag tycker det är så fint, själva formen. Ämbaret ska rymma nånting; det håller något. Om jag tidigare arbetat med organ, de inre formerna och med ytor och utsidor, så känns detta som en tredje dimension. Det är en tacksam symbol.
Paradoxen med mina ämbar är att de utstrålar funktion, trots att de inte är funktionella. De går inte att lyfta i handtagen…Det är en utmaning för mig, liksom för betraktaren. Ett dilemma för ögat uppstår, i och med att alla vet hur man ska kunna använda ett ämbar eller en hink. På något sätt blir det väl symbolen för ett slags möte mellan konst och konsumentprodukt.
There are always pails around whenyou work with glass. I fill them with water, carry them round, channge the water, dump the broken glass and go and get rid of the waste. They really appeal, the actual shape. A pail should contain something, hold something. If I´ve been working with organs, the inherent shapes, and with surfaces and exteriors, then it feels like a third dimension. It´s a rewarding symbol.
The paradoxical thing about my pail is that it expresses functionality even though it is not at all functional. You can´t lift it by the handle…It´s a challenge for me, as it is for the viewer. It places the eye in a quandary, because everyone knows how to use a pail or a bucket. In a way it virtually becomes the symbol of encounter between art and utensils.
Massiva vaser
Murano serien
Trompe lóeil Salen
Gotlands museum
Red Room
